Något som är alldeles särskilt vackert.
När någons mun spricker upp i ett gigantiskt leende. En annans skratt klingar mellan väggarna. När en persons ögon lyser för att ja, den är så underbart jäkla glad. Glädje är enligt mig det vackraste som finns. En person är aldrig lika vacker som när hen är glad.
Det är även något av det mest smittsamma som finns. Om en person i min närhet börjar skratta eller le är det otroligt svårt för mig att inte le eller skratta. När en annan person är så underbart glad för att något underbart har hänt är det svårt att inte själv bli så otroligt glad. När ett barn på tunnelbanan eller bussen håller på och busar och skrattar med det där bubbliga skrattet som bara barn verkar ha så är det ju omöjligt att inte le själv.
Glädje är och kommer alltid vara det vackraste och bästa som finns här i världen. Det är ju tillfällena i ens liv när man varit som lyckligast som man kommer ihåg tydligast. Kanske inte för alla men när jag tänker tillbaka på de tjugoen åren jag har levt så är några av mina tydligaste och bästa minnen fyllda med glädje. Visst minns man de sorgliga och jobbiga allt för väl men efter det sorgliga och det jobbiga kommer oftast glädjen tillbaka.
Låter väll som en jäkla klyscha men i min mening är glädje något alladeles särskilt vackert.
Det här inlägget är en del av bloggerskan Emily Dahls (http://emilydahl.se/) "Berätta om"-julkalender. Hon har bestämt ett tema för varje dag från 1 december till den 24 som en underbar blogg julkalender där alla får vara med och skriva. Antingen kan man som jag vara med lite här och där och andra skriver för varje lucka varje dag. Andra bloggares inlägg hittar ni på Emily Dahls hemsida som ni ser ovan.
Hur fint initiativ som helst.
