andrasidan.blogg.se

I tisdags tog jag inga bilder men det betyder ju inte att jag inte hade en fin dag i skolan. Vi hade nämligen bröddag, vilket är en så himla skön dag. Det är mycket att göra som vanligt men dessa lektioner är så avslappnade och sköna när man står och knådar en deg istället för att vispa en massa krämer och hålla koll på temperaturer.

Vi gjorde tre olika typer av bröd, ett rågbröd, en typ av baguette och foccacia. Mumma säger jag bara, nu har jag hela frysen full med bröd.

Efter massa brödbak gick jag och mina fina klassisar som vanligt till puben Truckles för ett glas vin eller två. Efter någon timme eller två började vi prata om framtidsdrömmar och vad man hade för planer efter att vi gått klart utbildningen. Jag vet ju fortfarande inte exakt vad jag ska göra efter att jag är klar i vår men däremot vet jag ju vad min dröm är. I filmen "Its complicated" med Meryl Streep äger hennes rollfigur en fantastiskt fint bageri och precis så som den känslan är på det bageriet i filmen vill jag ha det på mitt bageri. Man skulle kunna säga att det är mitt drömbageri. Vart det ska ligga eller när det kommer hända har jag ingen aning om men det är fint att ha den drömmen.

Hur som helst började jag berätta om denna dröm för mina vänner, jag frågade först om dom kände till filmen och när alla sa "ja självklart" så började jag säga att det bageriet är mitt drömbageri. I samma stund som jag säger det säger min klasskompis Nick "hennes bageri är mitt drömbageri". Vi stirrade på varandra och började gapskratta. så jäkla komiskt och roligt. Detta är också första gången som jag känt att andra kan relatera till den drömmen, för alla vi har ju liknande drömmar och framtidsplaner då vi alla studerar samma sak.

Det var hur som helst en väldigt fin och rolig kväll och när jag gick hem hade jag ont i magen efter allt skratt.

I måndags i skolan övade vi att göra vår tredje "examination cake". Den heter Sabrina och är inspirerad av filmen med Audrey Hepburn som har samma namn, nämligen Sabrina. Denna kaka kallas även på skolan "Sabrina, that bitch". Då ingen vill ha denna på provet. Jag måste säga att jag ändå inte tyckte den var så hemsk, visst den var inte rolig men den hade ändå ganska enkla delar, men som sedan skapar en mer komplicerad helhet. Hur som så var det en del saker som gick bra för min del och andra saker jag måste tänka på. Det jag framförallt inte gillade var att tårtan i sig är sååååå konstig. Detta är nämligen var den består av; platt pajbotten, jordgubbsmousse varvat med en mjuk kaka, lite mousse på toppen och sedan högst upp platt marsipan täckt i choklad.. Det är bara så konstiga saker att sätta samman!

Vår lärare för denna lektion var dock Chef Julie (högsta hönset), vilket var väldigt roligt. Hon är bara så bra på att säga vad man ska göra men också uppmuntra en samtidigt som man gör det. Plus att jag älskar att det är en kvinna som är högsta hönset på en arbetsplats som annars är extremt mansdominerad. Heja kvinnor, brudar, tjejer, flickor, damer!

Igår när jag kom hem från skolan var jag helt slut. Jag önskade att jag var Törnrosa så jag fick sova i ex antal år utan att bli dömd för det, ungefär på den nivån var det. Men när jag kom hem så låg det en alldeles underbar liten överraskning på hallbordet. Nämligen mitt första julkort, vilket även var den första posten jag fått hit som inte var från min bank. Blev så himla glad!

Kortet var från mina finfina morföräldrar med en väldigt fin liten hälsning och jag blev alldeles gråtfärdig. Det var för det första så fint men också en fin koppling till Sverige, mitt hem och min familj. Efter att ha öppnat och läst det kunde jag inte sluta le. Fina mormor och morfar, massa kärlek till dom!

I lördags vaknade jag och Simone smått slitnare än dagen innan. Men det var bara att ta sig upp och efter kaffe och lite frukost kändes kroppen levande igen. Simone begav sig hem till Whitechapel för att fixa sig och jag hoppade in i duschen för att få bort den sista bakiskänslan.

Efter lite uppfräschning mötte jag upp med Simone och Vera i Notting hill, dom ville nämligen gå på Portobello market. För under de tre år Vera bott här så har hon aldrig varit där och det var ju tvunget att fixas till. På vägen hälsade vi på Malda på jobbet och köpte en liten present till firandet som skulle ske samma kväll.

Lördagar på Portobello market är rent ut sagt hemskt. Det är fullsmockat överallt och människor rör sig och beter sig som att de var de enda människorna som existerade utan nån hänsyn till någon annan. Så efter lite tittande och spanande på marknaden begav vi oss till ett café istället. Simone skulle ha en skypedejt med sin pöjk hemma i Svealand och jag och Vera satt snällt bredvid och låtsades inte lyssna på det privata samtalet. Men fy bubblan vad dom är fina, puss på dom!

Efter skypedejt och uppdrickande av te sa vi hejdå till Vera och jag och Simone begav oss hem till Julia för födelsedagsfirande. Julia hade några vänner på besök och Julia och Jonatan fyllde båda år och det var ju helt självklart att det skulle firas. Vi drack bubbel och fixade ihop en wok och middagen avslutades med dryckeslekar, pinsamma historier och en hel massa mojitos. Så. Himla. Roligt! Och så fina människor på plats, denna kvällen var verkligen helt underbar! Vi tog oss sedan vidare till en pub men efter ett glas tackade jag och Simone för oss, hon skulle vidare i natten och jag skulle hem till min säng. Klart slut.

I fredags mötte jag upp Simone vid London bridge då jag ville visa henne Borough market (min himmel på jorden). Vi började med att köpa kanelmunkar och prosecco och så satt vi oss och betraktade alla människor och pratade om viktiga och oviktiga saker. Vi strövade runt med vår prosecco, köpte lite mat här och där och hade det himla bra och trevligt, alla fredagar borde börja på det här viset.

Efter mycket strövande och pillande på olika konstiga ingredienser och matprodukter begav vi oss båda hem för att fixa oss iordning inför kvällen. Vi skulle nämligen först äta middag hemma hos Vera som Simone bodde hos. Vera bor i Whitechapel med sin kille och två andra roomies. Väl där lagade vi mat, umgicks med de andra som bor där och fick träffa lite vänner till Veras kille David.

Efter att vi blivit mätta och skrattat med de andra begav jag och Simone oss till Shoredich. Första stoppet blev sportbaren Kick, där drack vi Corona och drinkar med fotbollsmatcher på Tv aparater runt omkring.

Efter detta tog jag henne till Hoxton Square och den mycket speciella baren Zigfrid von underbelly. Detta är en extremt excentrisk bar med extremt konstig inredning och smått psykedeliska filmer som visas runt om i baren, Där pratade vi om dålig raggning då vi hade ett par bredvid oss där killen inte kunde flörta för fem öre och det verkade som om tjejen bara ville fly. 

Efter detta var vi mer än redo att ta oss hem. Denna gången hittade jag nattbussen (woop woop!) och jag och Simone kunde ta oss hem till Stratford. Bra fredag.

Torsdagen började helt otroligt fint med att jag mötte upp med min fina vän Simone som just nu befinner sig i London. Vi möttes, kramades och babblandes begav vi oss till Brick lane för att spana in second hand. Det var så härligt att få prata med henne igen och höra hennes skratt, så roligt att hon ska befinna sig i denna stad i en vecka.

Efter spanande och letande bar det iväg mot min skola för att visa upp den och så fick Simone träffa några av mina klasskompisar också. Efter lunch och engelska och svenska samtal i en salig blandning begav sig Simone mot andra äventyr i stan och jag gick på lektion. Vi hade nämligen Wine lecture. Detta må låta extremt roligt och intressant och på vissa sätt är det också det. MEN.. killen som håller i klassen pratar för det första så snabbt så man hänger inte med och använder sig av konstiga engelska ord vilket gör det extremt svårt för en som inte har engelska som modersmål att förstå vad han säger. Plus att han är ganska tråkig.. Men allt som allt så var det helt okej.

Ännu roligare var det efteråt när Ana, Nick, Chris och jag satte oss drack mer vin efter. Det pratades resor, djurfobier och framtidsplaner. Fint slut på en totalt sett fin torsdag.

 

I onsdags hade vi endast en lektion och så självklart var denna inplanerad tidigt på morgonen. Vid halv åtta befann jag mig på skolan och gick direkt till cafét och fick i mig det koffein jag behövde för att inte somna på lektionen.

Efter vår lektion tog jag med Ana till Sugar sin (den svenska godisbutiken) i Covent garden. Hon hittade lite favoriter och jag köpte på mig massa lakrits. Efteråt hjälpte jag Ana att hitta lite kläder och nej jag var duktig och höll i plånboken och köpte inget.

Efter mycket gå runt och leta visade sig att vi båda ville äta på samma ställe, Shake Shack. Det är en hamburgekedja som finns på flera ställen i världen, bland annat här i London. Vi köpte varsin hamburgare, pommes och cocacola. Mums fillibaba kan jag bara säga.

PS. Julyran har verkligen satt igång på riktigt här! Känns väldigt konstigt när hösten knappt kommit.

 

Idag den 24 november har varit i London i exakt en månad. Känns helt otroligt. På vissa sätt känns det som att jag kom hit igår men på andra sätt känns det som att jag varit här i två, tre månader. Det går inte riktigt att förklara men det är så det känns, men det känns också väldigt fint att jag varit här i en månad och jag har minst 5 månader kvar att bo i denna underbara stad och det känns så jäkla bra att jag har så mycket framför mig. Det är mycket läskigt som prov och sånt där framme i tiden men också en hel del massa kul. Platser jag inte sett, människor jag inte träffat, saker jag inte varit med om. Fy farao vad jag är pepp på detta!

Måndag och tisdag var två intensiva dagar då vi under dessa dagar fick lära oss att göra två av våra examinationstårtor. Dessa heter Opera och Fraisier. Smakmässigt gillar jag den förstnämnda mer (den smakar kaffe och choklad.. mumma!) men att ha som prov så föredrar jag den senare.

Båda dagarna kändes dock relativt bra, jag var stökigare den andra dagen men efter båda lektionerna sa mina lärare att om jag gör min examinationstårta som dessa så kommer jag definitivt att klara det och det kändes ju fint.

I måndags hade vi även en annan praktisk lektion, men under denna producerade vi inte något i fick ta hem, eller i alla fall inte än.. Vi hade nämligen först ett skills test där dom kollar hur vi ligger till med olika tekniker, det andra vi gjorde denna lektion var en fruktkaka. Detta är ett extremt brittiskt påfund som innehåller massa kryddor, frukt och en hel del alkohol och då menar jag en hel del. Den ska nämligen den kommande månaden "matas" med alkohol tills vi ska använda den. Detta är för att få fram mer smak men också så att kakan håller. Detta är en kaka som också är väldigt vanlig att ha som bas i en bröllopstårta här i England. Vår lärare berättade en ganska fascinerande historia. För några år sedan var det nämligen så att man i ett gammalt viktorianskt hus i London hittade en trevånings bröllopstårta på vinden. Efter att man undersökt denna tårta kom man fram till att den var 130 år gammal. Detta måste jag säga ändå inte är det mest fascinerande, utan det är det faktum att tårtan fortfarande gick att äta!! Då menar jag inte att den smakade gott utan att den gick att äta utan att personen som åt den blev dålig. Helt galet!!

Min söndag var inte särskilt speciell, inget romantiskt skimmer över, jag gjorde inget spektakulärt eller underbart, det var bara en söndag. Åt frukost i sängen som vanligt och spenderade resten av dagen med att undvika regnet utanför fönstret och plugga allt det som jag sagt att jag ska plugga. Sen hittade Ingrid mig på skype vilket var fint. En sån söndag helt enkelt. Dock helt befriad från söndagsångest då jag verkligen såg fram emot och längtade tills måndagen och jag fick gå till skolan igen. Också väldigt fint.

Lördagen blev bara så himla mysig. Började med en kopp kaffe i sängen framför Blue bloods (älskar denna serie. Resten av dagen mös jag runt, pluggade lite, gick en promenad, fixade till mig och gjorde potatismos och köttbullar till middag för att sedan bege mig till Notting hill och möta upp Julia.

Vi gick till Windsor castle som är en av mina absoluta favoriter i detta hav av pubar. Det var bara en sån där perfekt kväll, vi babblade, pratade med olika smått intressanta människor och skrattade åt konstiga saker. En sån där lördag bara. Plus att det var typ 17 grader ute vilket bara var grädden på en annars perfekt lördagkväll.

I fredags var min plan att ha en lugn hemmakväll. Så blev dock inte fallet. Efter att jag varit på Borough market pratade jag med min vän Harriet från min första kurs här i London. Hon bjöd med mig ut på utgång med henne och några andra tjejer från vår gamla klass. Så min lugna hemmakväll förvandlades till en förfest med utgång.

Så efter att middag hade ätits begav jag och min vinflaska oss hem till Harriet som nu bor precis vid Kings cross. Hon bor nog i den minsta lilla etta jag någonsin sett, men det sjuka var att den fortfarande fick plats med allt. Hon hade både bra kök, badrum, dubbelsäng och matbord. Jag blev så fascinerad över att allt fick plats.

Det var Harriet, Marie Clare, Angelie och jag, alla vi gick tillsammans i Basic på LCB. Med oss var också Harriets kompis Erin som egentligen bor i Brighton men som var i stan över helgen, så jäkla trevlig och gullig tjej.

Vi skrattade, pratade och skvallrade som bara den om vad som hänt sen sist, jag fick höra så mycket rövarhistorier om vad som hände på skolan efter att jag åkte hem i mars. Herrejesus.

Några glas vin senare rörde vi oss till Soho och Club 49. Där dansande vi som bara den till massa gammal hip hop och motade bort slibbiga killar som inte riktigt förstod att man inte ville dansa med dom.. Hur som så hade vi tjejer så himla kul.

Slutet på min kväll var desto mindre rolig. Jag kunde inte hitta min buss hem. Jag gick runt till cirka 10 busstationer runt om Tottenham Court road men inte en enda hade min buss med på skylten. Jag rörde mig runt i cirklar i vad som kändes som timmar och tillslut hittar jag en station med min buss. Nu skulle man ju kunna tro att det slutar där men nej, nej. Bussen kommer efter cirka 40 minuter och när jag ska gå på så funkar såklart inte mitt busskort. Jag frågar chauffören vad jag ska göra och han bara rycker på axlarna och säger att jag måste gå av.. Sååå min kväll slutade i en alldeles för dyr taxi hem till Oxford road och äntligen fick jag somna i min sköna säng.

Om någon skulle fråga mig vart jag helst skulle vilja bo i London så skulle svaret vara otroligt enkelt, Borough market vid London bridge. Min dröm är att få bo i en av de lägenheterna i de gamla små husen precis vid marknaden. Visst skulle jag säkert bli väckt av skrikande marknadssäljare men det kan det vara värt. Det är bara så himla mysigt där, sen så skadar det ju inte heller att det är här Bridget Jones bor i filmen. Det skulle vara min egna lilla himmel.

Jag var nämligen på Borough market i fredags för att skämma bort min mage med lite gosaker. När jag är där går jag alltid runt ett varv innan jag faktiskt köper något, för om jag inte vet vad som finns så vet jag ju liksom inte vad jag vill ha. Sen tycker jag att det är himla roligt att det är flera som säljer prosecco som du får i ett plastglas som du sedan kan gå runt med medans du handlar (tack engelsk alkohollag). Men jag kände mig frusen så jag köpte mulled wine istället och satte mig på en bänk och värmde upp mig.

Det finns ett kaffeställe precis vid Borough market som alltid, och då menar jag alltid, har minst 20 meters kö utanför. Jag har själv aldrig testat det men jag kan liksom inte förstå, det är ju bara kaffe? Men jag satt i alla fall där och betraktade detta lilla spektakel och förundrades över att människor faktiskt ställde sig i kön trots att det finns två andra kaffeställen bara 20 meter åt andra hållet. 

När jag lämnade marknaden hade jag fått med mig massa gott hem bland annat färsk majs, hallon, ost och cheesecake. Mycket bra.

I torsdags eftermiddag åkte jag till skolan och mötte upp med min klasskompis Ana. Vi skulle nämligen på ett student event den kvällen. Vi visste inte vad det var men vi körde ändå. Ett student event visade sig vara lite som ett öppet hus, fast på en våning. Våra kockar stod vid varsitt bord som alla hade olika teman. Vi fokuserade (såklart) framförallt på det söta utbudet. Vi såg när en kock gjorde sockerdekorationer, en annan som pratade om bröd och en tredje som gjorde tårtdekorationer, bland annat några helt otroliga sockerblommor.

Det var trevligt och så men vi båda hade haft lite större förväntningar. Vi trodde det skulle vara lite mer som olika föreläsningar, istället blev det lite mer marknadsföring för skolans andra kortare specialkurser, vilket gjorde oss lite besvikna. Så bara efter nån timme började vi röra oss därifrån, dock fick vi med oss lite macarons vilket var väldigt trevligt och supergott.

Onsdagen och halva torsdagen spenderades i sängen då min kropp bestämt sig för att ha feber. Det är så fruktansvärt trist att vara sjuk. Det är lite mysigt att ligga i sängen i några timmar på morgonen och titta på film eller serier men efter några timmar blir det så himla långtråkigt. Det positiva är väll att jag kan ge er lite filmtips, jag streamar alltid och som tur är så har jag en fantastiskt wifi i lägenheten så jag kunnat se på en hel del filmer.

I alla fall så kan jag med hela mitt hjärta rekommendera Warm bodies. detta är en zombiekärleks film. Må låta hur konstigt som helst men den är så himla fin. Vill också ha lite zombiekärlek.

En annan film är The perks of being a wallflower. Kan inte säga mycket mer än att det är helt underbart bra. Kan nog se den filmen hur många gånger som helst.

Mitt tredje tips är Man of steel, måste säga att det är den bästa versionen av Stålmannen jag sett. Bara skitbra helt enkelt.

I måndags gjorde jag ett storkok av soppa, närmare bestämt blomkålssoppa. Jag. Älskar. Blomkålssoppa. Jag gjorde ju ett storkok för flera dagar så man får känna sig fram hur mycket ingredienser man behöver, men kom ihåg att ha mer blomkål än potatis!

 

Blomkål

Potatis

Gul lök

Grönsaksbuljong

Grädde

Varmt vatten

Salt och peppar

 

1. Hacka upp blomkål, lök och potatis. Jag var till och med så slö att jag inte orkade skala potatisen och det funkade faktiskt väldigt bra.

 

2. Fräs löken i smör eller olja i en kastrull.

 

3. I med resten av grönsakerna och låt fräsa en stund.

 

4. Häll över uppkokat vatten så att bara topparna på grönsakerna inte är täckta.

 

5. I med grädde så att grönsakerna nu täcks över.

 

6. I med buljong, salt och peppar och låt puttra tills att allt är mjukt.

 

7. MIXA!

 

8. Häll i skålar och är med vitlöksbröd som jag gjorde. Mumma vad gott!

 

I en perfekt värld skulle jag också haft knaperstekt bacon på toppen av soppan, men när man glömmer att köpa bacon så blir det lite svårt.. Men det är välldans gott att ha på.

 

 

I måndags hade jag bara en ynka liten lektion, men i tisdags desto fler. Vi började med en praktiskt på morgonkvisten, åtta närmare bestämt. Vi skulle göra en tårta som hette Gateau Alhambra vilket är en riktigt chokladig sak med hasselnötter i, riktigt mjuk och saftig. MUMMA.

Vi alla var ganska trötta på morgonen vilket gjorde att humorn i rummet också blev därefter vilket var otroligt roligt. Skrattandet fortsatte under resten av dagen då vi hade Chef Nicholas som jag förut sagt är min favorit lärare. Det går liksom inte att översätta varför det han säger är så roligt, det bara är det. Det är något med hans extremt franska engelska tillsammans med hans visslande och hans konstanta refererande till olika djur. Han är också en av de lärare som man vågar skoja med vilket är väldigt roligt och gör att allt blir lite mer avslappnat. Sen skadar det ju inte att han även är väldigt bra på att lära ut och det märks att han älskar det han gör, vilket självklart smittar av på en själv. För det är en sak som märks snabbt på framförallt lärare, om läraren inte är passionerad gällande sitt ämne så kommer jag som elev heller inte bli inspirerad eller nyfiken på ämnet. Men som tur är har jag de lärare jag har, vilket är förjäkla roligt.

I söndags mötte jag upp en trött och smått bakis Maja och en smått bakis och trött Malda. Vi skulle på Ikea! Dessa två har ju nämligen också flyttat in i en ny lägenhet och behövde massa saker. Vi började ta oss runt, dom skrev ner nummer på lappar och jag gick omkring och tittade på allt det roliga, jag fullkomligt älskar att gå runt på Ikea. Dock var det ju söndag plus en massa regn vilket såklart betydde att det var hur mycket folk som helst.

Efter att vi hittat allt vi behövde betalade vi och gick till den delen jag var mest taggad på, matdelen. Jag köpte kaffe, kaviar, knäckebröd (!), köttbullar och brunsås i pulverform (förlåt pappa). Var så lycklig när jag gick därifrån.

I övrigt köpte jag lite ljus, en filt, en roller och det viktigaste av allt en osthyvel. Så som jag saknat denna otroligt fiffiga uppfinning, engelsmännen skär ju sin ost med kniv vilket jag tycker är väldigt udda..

När vi alla shoppat klart tog vi oss till restaurangen och jag fick äntligen äta mina kära köttbullar. Nomnom. När vi alla var mätta och belåtna tog vi hos hemåt. För mig slutade kvällen med skype dejt med Sofia och pizza i sängen och tittade på senaste versionen av Footloose. Så jäkla bra.

I lördags var mina kvällsplaner att möta upp min vän Emily för drinkar. Men när jag vaknade på morgonen hade jag ett extremt sug efter hamburgare. Jag pratade med Emily och hon var på samma linje så när klockan närmade sig kväll tog jag mig hem till Emily. Hon har en sån där lägenhet jag drömmer om med fina trägolv, balkong som ser ut över Themsen OCH den ligger cirka 50 meter ifrån Tate modern. Ganska bra läge om jag får säga så.

Emilys rumskompis Rachel hade fyllt år i veckan så hon hade ett litet firande där jag välkomnades med öppna armar, älskar när människor är så snälla!

Rachel studerar också på Le cordon bleu, men matlagning istället för konditori, så det var väldigt trevligt att få träffa henne. Några från firandet tog sig hem men Emily, Rachel, jag och en  till tjej tog oss till Burger & Lobster vid St Pauls cathedral. Detta är ett ställe som har fyra saker på menyn, hamburgare, lobster rolls och rökt eller ångad hummer och alla dessa kostar 20 £ styck. Så vi slog oss ner och jag visste redan vad jag ville ha, hamburgare. In kom sedan en sån där stor bjässe som man måste skära istället för att hålla i handen. Men den var så god.

De andra tog alla någon form av hummer och dom var inte riktigt besvikna. Detta är ett ställe jag verkligen rekommenderar att gå till!

Vi satt kvar och smälte maten med lite vin, skvaller och skratt. Mycket bra lördag.

 

Det är ju ingen hemlighet att det ofta är molnigt i London och att det regnar mycket. Det är heller ingen hemlighet att jag inte är någon stor beundrare av regn eller mulet väder. Dock har jag börjat se på det lite annorlunda. Igår när jag pratade jag med Sofia på skype så sa hon "Men det är ju så det ska vara i London" och det är ju väldigt sant. Så idag när jag tittade jag ut genom fönstret insåg jag att det var otroligt vackert med molnen, hur dom väller in över himlen som gigantiska vågor. Så det finns ändå något vackert i molnen.

Regnet kanske inte alltid är så vackert men det ger en, en otroligt bra anledning till att vara inne, göra storkok med soppa, dricka rödvin med täcket över sig, titta på filmer man tycker om och ha långa fikor med varm choklad tillsammans med sina vänner på varma kaféer.

Fredagen spenderades med lite småplugg hit och dit och lite mathandling. Men jag försökte undvika att gå ut då det var riktigt pissväder ute. Men när kvällen kom satte jag på mig tjocka vattentäta skor och jacka och begav mig till Hackney central. Där mötte jag upp Malda och Maja och vi tog oss till en bar som Majas klasskompis tippsat om. Den skulle tydligen vara väldigt trevlig och billig.

Baren hette Ridley road market bar var en väldigt kitchig bar i karibiskt tema och ja det var billigt, 2,5 för en öl och 5 för en öl, mycket bra!

Där satt vi i några timmar, drack ginger mojitos, skrattade åt konstiga saker vi gjort, roliga saker någon sa och bara hade det så himla bra. Baren fylldes snabbt upp med annat folk och två britter slog sig ner hos oss. Vi skrattade, hade kul och efter en stund sa jag tack och hej och hoppade på min tunnelbana hem. Men hela vägen hem lyssnade jag på Footloose (har fått en extrem hangup på den låten) och trots regn och rusk så log jag och skrattade för att jag kände mig så jäkla lycklig. Jag skulle vilja kunna låsa in den känslan i kroppen och ha den där hela tiden.

I torsdags efter min mycket slöa morgon tog jag mig ut i det extremt blåsiga London. Mitt första stopp blev Liberty, detta fina gamla varuhus har så mycket som kan stå dregla över. Jag kollade in lite olika delar av butikerna och åkte sedan upp för att kolla in deras Christmas shop. Japp, här har det redan börjat. Vilken affär du än går till så är det redan julyra. Men Libertys är inte som alla andras, den får alla andras at skämmas. Den är mysig, lugn och extremt udda med massa olika konstiga dekorationer. Jag hittade min favorit i en rosaglittrig ren.

Efter Liberty tog jag mig till & other stories för att köpa något som min torra hud skrikit efter, nämligen hudkräm. Hittade en som hette "Couture festival" med beskrivningen "Rainbow fruit cocktails, dancing til dawn". Kände att detta inte kunde bli fel så slog till.

Mitt tredje stopp blev Daunt books. Denna underbara lilla bokhandel har jag saknat, dom har så himla många böcker med jättemånga fina omslag så jag gick runt en lång stund och bara tittade. Två böcker fick följa med mig hem. Älskar gatan som bokhandeln ligger på, så himla mysig och nästan aldrig några turister.

Väl hemma fixade jag iordning mitt rum lite och gjorde det lite mer till mitt hem. Satte upp lite bilder på mina fina runt om i rummet, hängde upp smycken och staplade upp lite böcker på min byrå. Nu känns det lite mer som mitt hem än bara ett rum.

Kvällen avslutades med skypedejt med Ingrid och Harry Potter. Mycket fint.

 

Att skratta kan vara det bästa som finns. Att skratta får en att må bra och känna sig lycklig. Att skratta gör ens liv bättre och lättare. Att skratta är så jäkla viktigt.

Alla borde skratta mer. Skratta åt sig själv, skratta med andra, bara skratta. Man borde våga skratta mer, för det finns inget fel i att skratta. Visst finns det tillfällen man kanske inte borde skratta, tillfällen som är sorgliga och jobbiga. Men efter att det jobbiga och sorgliga har börjat försvinna så är det viktigt att börja skratta och dra i smilbanden igen. För vi, våra kroppar och vår själ behöver skratta för att ta oss igenom det här livet. För att göra det jobbiga lite lättare.

Världen blir en bättre plats av skratt och vi blir bättre människor av skratt. Det tror jag på. Så jag kommer fortsätta skratta. Idag, imorgon och dagen efter det.

Lördag!!

 

Hmmm, förmodligen smileyn som skrattar tills den gråter. Älskar ju att skratta.

 

Ska träffa min fina vän Emily. Vi ska dricka drinkar och snacka skit. Mycket bra lördag.

 

Finurlig och satfläsk.

 

Alltid roligt när människor tycker om det jag bakar, känns som jag hamnat rätt. Blir också glad när människor tycker jag är mogen för min ålder, känner mig lite mer vuxen då.

 

 

 

För många, vänner och familj hemma i Stockholm och alla mina andra fina som är utspridda i världen.

 

 

 

 

 

Ett roligt jobb. En fin lägenhet jag får göra vad jag vill med. Ett nytt objektiv till min kamera. Strumpbyxor i höstfärger. En underbar knallorange halsduk från Cos. En flygbiljett till en plats jag aldrig varit på.

 

Att dansa med mina vänner tills fötterna gör ont. Laga mat till hög musik som jag kan utantill. Skratta tills jag inte orkar mer. Gillar att baka och fixa ihop olika typer av middagar med olika typer av fina människor runt bordet.

 

Dålig på att inte stressa.

 

Hehe, bakar ju liksom i skolan.. Men denna vecka ska vi göra en tårta som heter "Gateau Allhambra". Spännande.

 

 

Jag gillar mina nya vänner.

 

Snodde säkert något från nått annat barn när jag var liten men annars kan jag ärligt talat säga att jag aldrig snott något.

 

 

Tvätta och åka på roadtrip genom USA. Förmodligen kommer tvätten göras först..

 

Mina prov i slutet av november, bläää.

 

Ska som sagt dricka drinkar med Emily ikväll och imorgon kanske ta en promenad i en park eller gå på museum.

 

Jupp.

 

Trevlig lördag! Puss, kram och kärlek!

Igår när jag vaknade ville jag absolut inte röra mig ur min varma säng. Det var kyligt i huset och blåste som bara den utanför fönstret. Jag tog mig ner i köket, kokade ägg och kaffe, skivade upp min chokladbrioche från skolan och hade smör och ost på (sjukt god kombination med choklad och ost, nomnom). Satte allt på en bricka och tog upp den till mitt rum och åt frukost i sängen och kollade på Bones. Sjukt fryntligt som kusin Linda skulle sagt.

Jag tänker att jag försöker njuta av dessa mornar innan skolan drar igång på allvar. Då kommer inte slöa mornar vara lika många eller långa, mer plugg och öva. Men det är sen, nu ska jag ha en trevlig helg med kompisträffar, långa frukostar och någon liten höstpromenad.

Det är så himla fint där, med lummiga gator med massa träd på och fullt av massa snygga och spännande människor. Där mötte jag upp med mina underbara före detta rumskompisar Maja och Malda. Vi har inte hunnit ses något sen jag kom tillbaka till London så det var så himla mysigt att ses igen.

Vi begav oss mot broadway market området, där var det såklart fullt med människor som ville njuta av det fina vädret på de mysiga uteserveringarna. Vi gick in en liten affär och köpte lite frukt, chips och lite söndagsöl och satte oss sedan i London fields. Detta är en otroligt fin park och den var också full med människor som ville njuta av det fina vädret och värmen ett tag.

Vi satt där i några timmar, pratandes och skrattandes, på vägen mot tunnelbanan gick vi förbi deras framtida hem som ligger bara ett stenkast från parken. Sen tog jag tunnelbanan hem, denna tog bara tio minuter så det kändes himla bra att vi inte kommer bo så långt ifrån varandra.

 

Min tisdag var betydligt mycket bättre än min måndag. Jag tror att detta delvis var för att jag faktiskt bestämde mig för att de skulle vara en bra dag, otroligt vad ens inställning kan påverka dagen.

Denna dag i skolan skulle vi göra olika typer av brioche, croissants, pain au chocolat och danish (eller wienerbröd som vi säger). Degarna till allt detta hade vi redan gjort dagen innan så vi skulle bara forma allt och få in i ugnen.

Vi hade hur kul som helst, jag och en brasiliansk tjej som heter Anna jobbade tillsammans och hade flera skrattanfall under lektionen, många gånger för att sakerna vi gjort inte riktigt blev som vi tänkt oss men vi skrattade på ändå. En annan anledning till att denna lektion var så rolig var för att vi hade min favoritlärare "Chef Nicolas Houchet". Denna lilla fransman som älskar att skoja med sina elever och som även tycker om när vi skojar tillbaka. När han inte skojar med oss eller instruerar oss så går han runt och visslar för sig själv vilket i sig också är väldigt roande.

Efter lektionen gick Anna, Chris, Nich och jag till baren Truckles bredvid skolan och drack öl. Vi satt ute vid deras värmelampor och pratade och skrattade i flera timmar, vilket var himla skönt och fint. Älskar ju att skratta.

Tycker så mycket om min nya klass, dom är så fina och roliga och jag tror att det kommer göra att denna termin blir så mycket roligare.

Tyvärr stannade min kamera hemma denna dag så ni får nöja er med bild på det jag gjorde i skolan.

 

Måndagar är inte min bästa dag i veckan men som tur är finns det sex andra fina dagar varje vecka att fylla med roliga och fina upptåg.

Så igår tog jag mina två väskor och förflyttade mig från Bromham till mitt nya hem i Stratford. Det tog sin lilla tid och mycket bärande av väskor men det gick. Packade upp, bäddade min nya säng med mina nya mops lakan och inhandlade alla typer av mat nödvändigheter man skulle kunna tänka sig. Denna fina kväll i mitt nya hem spenderades med middag och ett glas vin tillsammans med en skypedejt med Ingrid. Mycket bra kväll med andra ord. 

I fredags gjorde jag även nått otroligt roligt. Jag bokade mig en liten tågbiljett till Paris. Jag kommer åka dit bara någon dag efter att jag haft min sista lektion för terminen och vara där några dagar för att sedan ta mig upp till Stockholm. Så otroligt mysigt att få vara i denna stad i jultider.

Anledningen till att jag åker dit är för att hälsa på min kära vän Giulia som nu bor där med sin pojkvän Gareth. Ska bli så jäkla kul att få se om igen. Vi ska bara äta massa gott, dricka massa vin och bara ha det så underbart bra. Så jäkla pepp.

Jag är även pepp på att åka tåg dit. Jag gillar ju att åka tåg, så nu ska det bli spännande att åka tåg till det som man gillar att kalla för "världens mest romantiska stad". Så. Kul.

 

De senaste två dagarna har jag spenderat i Bromham. Detta idylliska lilla samhälle, men fina namn på vägarna och vackra små engelska hus. Jag har inte gjort så mycket egentligen, mest pluggat, tagit det lugnt och myst med Jackie och Peters hund Ty. Han ser ut som en stor blond varg, vet inte riktigt vilken ras han är men han är himla fin och mysig.

Denna morgon följde jag med på Jackie och Peters morgonpromenad i Bromham park. Hur fint som helst, massa andra hundar och alla verkar känna alla, vilket är väldigt fint och mysigt. Jackie och Peter har också bjudit mig och Julia att komma ut hit om vi vill fly storstan någon helg och det tror jag att jag kommer ta upp dom på. Kan tänka mig att denna lilla by vid jul kan vara hur mysigt som helst, så det kanske man ska testa när julen närmar sig.

Kommer faktiskt sakna att bo här, det har ju börjat kännas lite som ett hem och Jackie och Peter har varit så fina och trevliga att bo med. Helt underbara. Hade det inte varit så att transporten tog så lång tid och inte var så krånglig så hade nog både jag och Julia bott kvar här. Men som det nu är så bär det av för mig idag. Från Bromham till Stratford och mitt lilla rum. Kommer bli fint det också.

 

I tisdags hade jag min andra dag i skolan. Fortfarande satt nervositeten i mig på morgonen och inte blev dagen bättre av att bussen jag skulle ta aldrig dök upp.. För det är ju så att för tillfället så bo jag och Julia i ett litet samhälle norr om London som heter Bromham. Det är en idyllisk liten engelsk by som lätt skulle passa in i "Morden i Midsummer", med sin lokala pub och den årliga äppeldagen nästa vecka.

För att ta sig från Bromham in till London så måste man först ta en buss till staden Bedford för att där ifrån ta ett snabbtåg på 40 minuter in till Kings cross. Det krävs alltså lite planering för att ta sig till den stora staden och när det gäller bussarna här så kan man alltid räkna med att dom är cirka 10 minuter sena. Därför valde jag då denna morgon att ta en tidigare buss för att försäkra mig om att inte komma sent till skolan (kontrollfreak jag vet). Men detta hjälpte ju inte då eftersom bussen aldrig kom.. Så en taxi fick ringas i panik med en snäll dam i andra ändan som sa åt mig att ta det lugnt och andas. Taxi kom och körde mig till Bedford och jag hann med mitt tåg och jag kom till skolan i tid.

Denna dag var det två kakor som skulle göras, båda med "puff pastry" eller smördeg som vi svennar säger. Till dessa två behövde man två olika krämer så vi arbetade två och två och gjorde varsin kräm. Jag jobbade med en kille som jag tycker är otroligt snabb men jag lyckades hålla samma tempo och vi var klara ungefär samtidigt. Efteråt satt jag, den här killen (kommer tyvärr inte ihåg hans namn..), Chris och en kille som heter Nich och snackade lite. Jag tycker ju att alla dessa killar är väldigt bra i köket och snabba, så till min stora glädje vänder sig killen jag jobbat med under lektionen till de andra killarna och säger "She is fast, I struggled keeping up with her".

Vid detta tillfälle försökte jag att inte explodera av glädje. Jag blev mest bara så glad över att jag fortfarande kan. Att jag fortfarande kan jobba snabbt och effektivt men också med ett bra slutresultat. Tror det var den lilla bekräftelsen jag behövde för att känna själv att jag kan det här och jag är bra på det här. Det kanske låter konstigt att jag behövde den bekräftelsen men för mig är det inte samma sak att baka hemma och baka här i skolan. Min familjs och vänners åsikter betyder mer än allt men i just detta ämne betyder mina lärares och mina klasskamraters åsikter också otroligt mycket. Man ska inte jämföra sig med andra men när man ser upp till någon annan, så betyder deras åsikter också väldigt mycket och eftersom jag blivit imponerad av dessa killar så tyckte jag att det var otroligt roligt att få höra att dom tyckte att jag är bra. Och det är jag fanimej, jag är bra.

 

I måndags var min första dag tillbaka i skolan på 6 månader. Det var nästan som att börja från början, jag kände ingen i min klass och hade ingen aning om hur allt skulle gå. Jag var, som jag alltid är, tidig till skolan för att få mitt nya skåp och bara känna in mig i skolan igen.

Efter att skåp var hittat och fyllt med alla mina saker gick jag till vårt fina cafe vi har på skolan, beställde en cappuccino och satte mig på vår fina lilla utegård. Det är otroligt mysigt att sitta där, plus att här är det fortfarande otroligt varmt så det var bara skönt att sitta ute.

Efter en stund kommer det en äldre man ut, tittar lite på mig och frågar mig sen om jag är ny. Nej svarade jag och sen kom vi fram till att vi båda ska gå Intermediat patisserie som kursen heter och vara i samma grupp, jag hade med andra ord träffat min första klasskompis. Yey!

Han heter Chris, är runt 50 och något av det första han säger till mig är "Im a Little bit mad, or excentric like some like to call me". Och ja Chris är lite galen men också så otroligt trevlig och typ alltid på bra humör, vilket var något jag behövde.

Jag blev också positivt överraskad när jag kommer till min första lektion och min lärare Chef Nicolas (som är min absoluta favvo med sin underbart franska accent) tittar på mig och säger "You are back!". Otroligt jäkla glad ska jag säga att jag blev. Senare under dagen var det en av våra diskare som också kände igen mig och var glad att se mig, så dagen blev bara bättre och bättre.

Men det som jag varit extremt nervös över var att jag inte skulle hänga med på lektionerna, just för att jag varit borta så länge. Så på vår första praktiska lektion när tre killar sätter igång med blixtfart så kunde jag inte låta bli att låta det påverka mig. Stressen i kroppen byggdes upp och jag kände mig totalt förvirrad. Men efter ett tag kom jag igång, började bli mer effektiv, blev snabbare och mer fokuserad. Detta gav resultat. Jag blev klar först. Detta är såklart inte en tävling MEN det var otroligt skönt att vara klar snabbt tillsammans med ett bra resultat. Så jag måste säga att efter den här första veckan ser jag fram emot nästa vecka. Det är mycket nytt och läskigt där framme i tiden med prov och nya tekniker, men jag tror att det kommer bli ganska kul ändå.