24 timmar
Om tjugofyra timmar sitter jag på ett flygplan. Ett flygplan som ska ta mig och mina två överfyllda resväskor tillbaka till London. Staden där man dricker öl tills en andedräkt luktar som ett bryggeri, där man älskar att killen i kassan säger "hi love" när du ska köpa ditt mjölk, staden som innehåller fler människor än hele vårt kära Svealand och även staden där jag har turen att plugga. Min kropp har precis börjat inse att den ska förflytta sig, den är sprallig, smått nervös men ändå så jäkla pepp. Jag är pepp på nått nytt, nått spännande och något som ärligt talat är lite läskigt. Staden i sig är inte läskig för mig men att komma tillbaka till skolan är lite läskigt, med helt nya människor och nya saker att lära sig. Sen har vi ju också det faktum att jag inte har ett boende än.. Det är nog det läskigaste. Men jag försöker tänka lugna tankar om att det kommer att lösa sig, vilket det kommer göra men det är fortfarande läskigt. Men i allt det läskiga så är jag som sagt ändå så sjukt taggad att åka tillbaka. Tillbaka till de fina gatorna med de fina namnen, tillbaka till de fina människorna som kallar mig "love" även fast dom inte känner mig, tillbaka till de miljontals pubarna och museerna. Men framförallt tillbaka till mina fina vänner där som alltid får mig att storkna av skratt och som gör att allt känns lättare och bättre.
