An education in intoxication
I söndags gick jag alltså upp klockan sex för att åka till Oxford. Trots att jag bott här ex antal månader nu har jag inte rest särskilt mycket utanför London, nästan inget alls faktiskt. Oxford känns också som en plats man bara borde ha sett någon gång och då jag har en vän som faktiskt går i skolan där kunde det ju inte bli mer perfekt.
Från fönstret i bussen kunde jag se vackra engelska landskap. Det är lite som det skånska landskapet men med fler kullar. Otroligt fint är det i alla fall.
Efter en och en halv timme kom jag fram till denna vackra plats.
Och mötte upp med denna charmiga dam, Anna. Anna har jag lärt känna genom vår kompis Ellen, de gick på gymnasiet tillsammans och bodde sedan tillsammans i Peking i två år och jag och Ellen känner ju varandra sedan vi var sju. Så kul att träffa denna tjej igen.
Vi började den stora rundvisningen på de olika collegen och jag slogs hela tiden av hur vackert och sagolikt allt var. Här ovan är ju bara ett exempel. Detta är en dekoration på ett hus och det ska vara denna faun i trä som ska ha inspirerat C.S Lewis till sina böcker om Narnia.
Och tittar man till höger om faunen så ser man.. jajjamensan, lyktstolpen. Så detta var alltså C.S Lewis egna lilla Narnia.
Vi gick förbi gamla pubar.
Sen visade Anna mig den innergård där man spelat in scener i Harry Potter. Då detta är lite trixigt att hitta till om man inte vet hur man ska gå så var det inte några turister alls där. Så bra.
Det var så drömmigt att gå runt där. Kändes nästan som att man var i Hogwarts.
Rundturen fortsatte och vi gick förbi denna vackra lilla kyrkogård och ja det är snödroppar i gräset. Bye bye winter säger jag bara.
Sen gick vi runt lite i en park ett slag. Här träffade vi även en av de trevligaste gamla männen jag träffat. Han hette Mel Cooper och var från Kanada från början men flyttade till Oxford -66 för att studera och blev kvar här. Vi började prata med honom och han hade så mycket roligt att berätta, han gav oss boktips och berättade historier från sitt liv. Bland annat berättade han var vän med den nu bortgångne svenska operasångerskan Elisabeth Söderström som han för första gången träffade när de både blev insnöade på Dallas flygplats.
Anna tog mig runt till massa fina platser. En gammal kyrka som nu är omgjord till klubb (sjukt coolt), en marknad och massa vackra hus och byggnader.
Vi hittade fina blommor.
Fina Anna. Seriöst hur cool är inte denna donna som kommit in här? Otroligt imponerad är i alla fall jag. Plus att hon är jäkla fin tjej som är kul att hänga runt med.
Efter massa promenerande gick vi hem till Anna, vi drack te och pratade om feminism, politik och lite skvaller på det så var denna dag fulländad.
Efter massa promenerande gick vi hem till Anna, vi drack te och pratade om feminism, politik och lite skvaller på det så var denna dag fulländad.