Det brittiska museet
I fredags innan jag åkte hem till Emily strosade jag runt på British museum några timmar. Jag har känt mig extremt oinspirerad senaste tiden och mitt bästa botemedel då brukar vara att strosa runt på museum, titta, iaktta, läsa och lära mig något jag inte redan visste. Detta museum råkar också vara en av mina favoriter, men om jag verkligen får välja går jag aldrig hit på fredagar, lördagar eller söndagar då det är packat med folk och i all ärlighet så är det inte lika roligt då.
Hur som strosade jag runt bland utställningar jag redan sett men älskar och helt nya som jag aldrig kommit in till förut. Jag tittade på mumier och läste om mumifiering och traditionen som ligger i att mumifiera en person. Låter väldigt makabert, men otroligt intressant och ärligt talat är det ju inte mer makabert än när vi i andra länder lägger en person i en kista och sänker ner i marken.
Jag kollade även på vackert asiatiskt porslin från alla delar i Asien, älskade det verkligen. Tror det är något i mina gener från min mors sida som gör att jag tycker så mycket om porslin.
Men den utställningen som fortfarande är min favorit är "Living and dying". Den handlar om hur olika kulturer ser på liv och död och hur de hanterar det. Men det mest intressanta med denna utställningen är den matta mitt i rummet som är cirka 25 meter lång där man sytt fast alla de piller en människa i västvärlden tar genom hela sitt liv, från födsel till död. Helt sjukt hur mycket piller vi stoppar i oss när man ser detta, nästan skrämmande.
Detta är verkligen ett museum jag rekommenderar om man är intresserad av kultur och historia från olika delar av världen. För detta museum är gigantiskt och väldigt maffigt, men det största pluset är nog att det är gratis. Så jäkla bra.
